söndag 13 mars 2016

Det blir bättre när vi hjälps åt. Fadderverksamhet del 1.


Norrköpings kommun har sedan i höstas varit en GAFE- kommun till viss del. Tre grundskolor 7-9 och samtliga kommunala gymnasieskolor gick in i projektet redan i höstas och snart är det dags för ytterligare två grundskolor 7-9 att gå in i GAFE samtidigt som de blir 1-1 skolor. Med 1-1 menas att de har ett digitalt verktyg per elev. Vi grundskolor som haft 1-1 några år har i en grupp drivit och utvecklat vårt arbete tillsammans. Vi har delat tankar och idéer, stöttat och hjälpt varandra framåt på olika sätt med både det pedagogiska och tekniska arbete kring datorer, digitala verktyg, system, samt det viktigaste - pedagogiken. De senaste mötena vi haft har vår grupp utökats med ytterligare pedagoger från fler skolor och sedan ett par månader tillbaka är det bestämt att fler skolor i Norrköping ska bli 1-1 skolor. I och med att två nya skolor går in i GAFE och blir 1-1 har vi “gamla” 1-1 skolor fått och tagit i uppdrag att stötta och vara fadderskolor till dem.

I måndags var jag på mitt första möte på en av skolorna i arbetet med fadderverksamheten och vill i detta blogginlägg reflektera över mötet och tänka tillbaka på vår egen ingång i 1-1. Som fadder ska jag stötta och hjälpa pedagogerna framåt och dela med mig av min skolas erfarenhet så att de nya skolorna kan undvika de fallgropar och misstag vi gjorde.

Skolan har bildat en IKT- grupp som sprider och leder arbetet på skolan, det var denna grupp jag träffade idag. De kändes verkligen trygga i vad som ska ske, vi diskuterade tidsplan för vad vi gör när och hur vi får all personal att känna sig trygga i arbetsprocessen. I höst ska de införa datorer till alla elever på skolan, självklart kommer frågor och svårigheter uppstå men framför allt kommer helt nya möjligheter skapas för elever och lärare. Just i början är det viktigt tror jag att inte rusa på, att vänta in alla och stötta och hjälpa alla igång. Vi är inte alla lika bekväma med att föra in en dator till varje elev i klassrummet. Eleverna är inte vana heller. Alla, elever och lärare, behöver tid att bli trygga med det nya verktyget och de nya möjligheter som skapas i klassrummet.

Det är ett privilegie att få tid till att dela med sig av sin erfarenhet, både den personliga och den jag har med mig från skolan jag arbetar på och att få hjälpa andra framåt genom att vara ett stöd. Jag tror egentligen inte att jag tillförde så mycket i måndags, men att få ha och att få vara det stödet är tryggt och uppskattat av alla som arbetar för att vår grundskola i Norrköping ska vara likvärdig och att vi pedagoger delar med varandra. Tänk vad långt vi kan komma och vad tid vi sparar genom att hjälpas åt. Och det bästa av allt är att det inte stannar här. Om ett halvår är det ytterligare skolor i kommunen som drar igång sitt arbete med 1-1 och GAFE.

Det är ett spännande arbete vi står inför och jag tycker det är utvecklande och inspirerande att få arbeta i en kommun där det satsas på IKT och där delakulturen växer. Jag är tacksam att få vara en del i den positiva utvecklande kraft som föds i detta.

Snart är det dags för mig att tillsammans med kollegor åka till våra fadderskolor igen. Då ska vi titta på hur vi använder Google Classroom och göra lite mer “hands on” arbete. Jag ska även skapa en inbjudan till de två nya 1-1 skolorna så deras lärare kan komma och göra besök hos lärare på min skola om de önskar.

lördag 31 oktober 2015

Att skapa och följa sin lpp




Att det är viktigt att ha mål med sin undervisning är vi säkert alla överens om. Att dessa mål är nedskrivna i en planering som lärare och elever tar del av är ganska självklart. Att även i planeringen beskriva hur vi ska nå målen och hur läraren kommer bedöma eleverna är även det viktigt. Men hur utformar vi en planering som blir ett levande dokument, som blir ett stöd för undervisningen, både för elever och lärare? Och hur gör vi det på bästa sätt för våra elever? De läser flera ämnen samtidigt och har då kanske 10 olika typer av planeringar att följa. Jag tror att eleverna blir trygga av att ha ett liknande upplägg i de olika ämnena/planeringarna så de blir trygga i vad som förväntas av dem och vad läraren ska bedöma.   

Vi arbetar under detta läsår med att ta fram en ny gemensam mall för pedagogisk planering eller lokal pedagogisk  planering (lpp) på skolan.  Vi har diskuterat att ha en lärarplanering och en elevplanering a la Svanelid. En av våra förstelärare arbetar med att leda arbetet och alla testar och delar sina tankar om hur våra lpp:er kan se ut. En lpp bör ha en tydlig struktur och vara ett stöd i undervisningen. Planeringen ska inte vara ett dokument som visas i början av ett arbetsområde utan ett levande dokument under lektionerna, anser jag. Kanske lättare sagt än gjort. Men att föra dessa diskussioner och att testa, göra olika och ompröva leder oss vidare och framåt.

När jag skapar en lpp har jag tidigare tänkt utifrån dessa frågor:
Vilka är målen för arbetsområdet? Vad vill jag att mina elever ska få med sig efter arbetsområdet är slutfört? Vilka förmågor arbetar vi med och tränar oss i? Var ska vi? Vad och hur ska jag bedöma? Jag tänker fortfarande utifrån dessa frågor, men tänker även att min lpp måste under vägen justeras. Jag kan inte bara köra på.




Målet är viktigt. Vägen dit är viktig. Och att inte slaviskt följa sin lpp är ännu viktigare. Vi kan inte följa en lpp till punkt och pricka om vi märker att den leder oss på avvägar.

På Ektorpsskolan har vi, som jag ser det, förmånen att arbeta med GAFE och det öppnar möjligheter att dela dokument med elever och kollegor, vilket i praktiken innebär att jag under arbetets gång kan ändra, ta bort och lägga till i en planering. När jag märker att något behöver förändras kan jag direkt gå in och göra det i planeringen och mina elever ser det direkt. Jag kan lägga till länkar till filmer, texter, verktyg och annat som vi använder. Planeringen blir på så sätt ett levande dokument, och jag kan hela tiden modifiera min planering, ta bort, lägga till, förändra och förbättra.
På vägen hittar vi nya vägar att gå, nya möjligheter eller svårigheter vi inte förutsåg när vi skapade vår lpp. Vi skapar vår lpp men vi utvecklar och förbättrar den hela vägen fram till målet. Den lpp vi startade med är inte den vi nödvändigtvis avslutar med. Det är viktigt att vi hela tiden utvärderar och justerar så att vi säkerställer att vi arbetar just mot de uppsatta målen och bedömer och tränar på de förmågor vi förutsatt att göra.


onsdag 28 oktober 2015

En digital skola i ett digitalt samhälle?

I Norrköping har det den senaste tiden arbetats mycket med hur skolan kan vara digital och hur det digitala i skolan kan och bör utvecklas. Ett pilotprojekt genomförs med GAFE och Chrombooks på tre kommunala grundskolor och med GAFE och Chorombooks till viss del på samtliga kommunala gymansieskolor. I det arbetet har jag deltagit och deltar i piloten just nu. Jag och mina kollegor spelar en stor roll i det här arbetet och vi bär på en kunskap och erfarenhet som vi mer än gärna delar med oss av till andra.
Dessutom har det genomförts en större utredning i Norrköping med fokus på användning av IT i skolan. Idag har jag varit på en hearing där rapporten från detta arbete redovisades. Projektledaren hade valt att kalla det hearing men egentligen var det, förklarade han, ett möte för oss som var där att få ta del av och prata om det som rapporten visade på. (Min tolkning.)

Det var intressant och givande, vi workshoppade i mindre grupper och delade med oss av tankar och frågeställningar.

Projektledaren Kenneth Zetterberg tog avstamp i att vi ska lära oss av historien men blicka framåt. Det finns ingen idé att fastna i det som varit utan ta lärdom av det och arbeta lösningsfokuserat. Det är verkligen min melodi. När det gäller utveckling, fortsatte han, så är det att föredra en blandning av teknikdriven- och behovsdriven utveckling. Om en sådan utveckling sker krävs det både pedagogisk och teknisk förmåga. I tidigare blogginlägg har jag skrivit om att det inte ska handla om teknik utan om pedagogik och det är otroligt viktigt att poängtera detta igen och igen och igen.
Kenneth fortsatte genom delarna i rapporten och vi fick under varje del i mindre grupper reflektera och diskutera utifrån en given fråga. Dessa var på ett ungefär:

Hur tycker ni IT bör styras?
Hur kan Norrköpings kommun nå topp 50 i Sverige i SKL ranking? Just nu ligger de på plats 237.
Hur ska samspelet mellan IT och skolan utvecklas för att möta samhällets digitalisering?
Vilket behov av tillgänglighet och kapacitet av wifi och internet har skolan?
Hur ser det ut om fem år?

Självklart väcktes många tankar, funderingar, lite frustration och såhär några timmar senare många reflektioner. Reflektioner kring samtalen idag på hearingen, men framförallt tankar kring skolan och IT i stort. Kanske, förhoppningsvis blir det fler blogginlägg om det här. (Det var ju ett tag sen jag skrev något.)

Vi pratade om digital utveckling i skolan och i kommunens olika verksamheter. När vi pratade om detta med att vara digital radades flera frågor upp för mig.
Finns ens en värld som inte är digital för oss idag, för våra barn, de som växer upp idag? Jag är lärare på högstadiet, mina elever som jag undervisar i går i årskurs 7 och 8, men jag är även mamma till två barn, 8 och 5 år gamla. Jag tillhör de som har möjlighet att ha en dator hemma och flera andra digitala verktyg såsom platta och telefoner. Mina barn har alltså växt upp med digitala verktyg hemma, men de har även detta på förskolan och skolan där de går. Det är naturligt.
Eleverna i skolan skapar egna möjligheter då skolans nätverk inte fungerar, de delar sina egna nät, från sina privata mobiltelefoner. De är vana vid att vara uppkopplade och vana att kunna använda nätet som en resurs för lärande.

Behovet av wifi är som en i min grupp sa, wifi och nätverket ska klara av de digitala verktyg som finns på en enhet. Har man tre iPads per avdelning på en förskola ska wifi räcka till det. Är man en 1:1 skola ska wifi räcka till det.
Min första tanke var att alla ska kunna vara uppkopplade med sin dator/platta och sin telefon. Det är där vi är, det är där samhället är. Skolan är en del av samhället och det är i skolan vi utbildar de som ska utgöra det framtida samhället. Vi har en bit kvar att gå på vår väg, men vi är inte vilse, vi har en karta även om den inte är helt tydlig än....

tisdag 14 april 2015

#SETT2015

Idag var första dagen på SETT 2015 och under den första föreläsningen ställde Jonas Monsén frågan i rubriken. Föreläsningen han höll hette "självledarskap och inkludering" och handlade till stor del om hur vi inkluderar barn med särskilda behov i skolan och i samhället. 
Jag har förmånen att arbeta på en skola med både grundskola och grundsärskola, och det är just från särkskolan föreläsaren här,tar materialet i sin föreläsning då han arbetar i gymnasiesärskolan i vanliga fall. Han pratade om begreppen integrering och inkludering på ett nytt sätt för mig. Jag funderar fortfarande över innebörden i dessa två begrepp men som han beskrev och tolkade det så är integrering när en grupp integreras i en annan och då får den gruppen anpassa sig efter den grupp den integreras i. Inkludering är istället att få vara som man är i gruppen man inkluderas i. Det jag tar med mig är inte vilket begrepp som ska användas utan att det är inkludera vi vil göra på skolan jag jobbar. Vi vill att eleverna ska få vara unika och olika, få vara sig själva och kunna vara stolta över det. En fundering blir då, låter bi dem vara det? Eller formar bi alla elever efter samma mall? 
Jonas Monsén talade också om funktionsnedsättning, funktionshinder och funktionsförmåga, där han föredrog det senare begeppet, vilket jag kan förstå och hålla med om. Använder bi begreppet funktionsförmåga blir nästa tanke vilka förmågor har en individ och vilka kan och bör individen utveckla? Hur gör vi det? Hur stöttar vi våra elever i det? 
För att lyckas med inkludering behövs en vilja hos eleven, hos personalen och en flexibel organisation, gruppen som en elev ska inkluderas i måste vara fungerande. Den sista punkten kan vara problematisk tänker jag, men jag tänker också att alla faktorer samspelar. 

föreläsningen var intressant och givande. Jag som inte arbetar i grundsärskolan kunde ändå ta till mig allt då jag inte ser att det skiljer sig från andra inkluderingar, exempelvis såsom nyanlända elever. 

Vidare under SETT, jag hann med fem föreläsningar vilka jag inte kommer återge allt innehåll ifrån här.

Den andra föreläsningen jag var på hette "alla får anpassning" och hölls av Ulrika Brolinson och Tomas Berger.
Jag tänkte tidigt att vi har kommit så otroligt långt på Ektorpsskolan och vi ska vara så stolta över oss själva. I mitt dagliga arbete så möts jag ganska ofta av frustration och en vilja att kunna ge mer hos mina kollegor och det är något jag hoppas att mina kollegor förstår och tar till sig. 

Den tredje föreläsningen jag lyssnade på gavs av Marit Sahlström och den hette "rätten till utbildning - gäller det alla" och den handlade om hemmasittare. Den var väldigt intressant och flera av oss från Ektorp sa efteråt att det där skulle Norrköpings kommun starta upp och där skulle vi i så fall vilja jobba. Det handlade om Stockholms stadsmissions projekt oneeighty. 

Den fjärde föreläsningen hette "det inkluderande klassrummet" med  Helena Wallberg. Hon pratade om formativ bedömning och framåtsyftande kommentarer vilket inte kändes så nytt för mig, men det bekräftade mycket av det arbete vi idag gör på vår skola. I slutet av föreläsningen bad hon oss fundera på en fråga eller snarare fylla i en fras, mest för oss själva och för min del blev det: jag kommer fortsätta att använda tydliga formuleringar och rikta återkoppling direkt till elev med konkreta exempel. Jag kommer inte lämna eleven ensam med kunskapskrav för att på egen hand ta reda på hur eleven ska utvecklas. Jag kommer finnas där för eleven.

Den sista föreläsningen för dagen hölls av Johnny Lindqvist och bör få ett eget blogginlägg när jag samlat ihop mina tankar. Föreläsningen hette "det kommer aldrig gå långsammare än såhär" det talar lite för sig själv. Han konstaterade att synen på kunskap har förändrats. Vem har tid att vänta? Vi vill ju ha svar nu och kan du inte ge mig det så googlar jag.... Det är coolt att vara först, först med att dela, först med att like:a..... 


onsdag 29 oktober 2014

Möte med positiv utgång?

I veckan har jag varit på ett uppföljningsmöte tillsammans med kollegor från flera skolor i kommunen samt representant från IT-avdelningen och politiker i kommunen. Uppföljningen gällde ett studiebesök vi gjorde på Alléskolan i Åtvidaberg där de arbetar med Cromebooks och Google Apps For Education.  Läs gärna min kollega Saras blogginlägg om detta.

Det var ett givande möte med bra samtal kring vad det faktiskt är vi gör ute på skolorna idag och vad det är vi vill fortsätta göra. Jag pratar naturligtvis om bedriva undervisning och utveckla pedagogik! Som så många andra säger jag att det inte handlar om teknik utan om pedagogik.

De som satt på mötet var överens om att vi vill driva utvecklingen framåt, vi vill med hjälp av tekniken, digitala verktyg utveckla det arbete vi gör idag för att nå ännu längre. Vi pratade om de skolor i vår kommun som inte kommit lika långt som vi när det gäller att dra nytta av tekniken, dem vill vi hjälpa. Vi pratade om vilket digitalt verktyg vi på våra skolor ska använda i framtiden, just nu har vi Macdatorer, men vad kommer vi ha i framtiden?






För att kunna använda Google apps i undervisningen i skolan krävs ett avtal mellan kommun och Google, detta hade Åtvidabergs kommun. En av mötesdeltagarna hade frågat lärarna på Alléskolan om topp tre med Cromebooks och Goole Apps. Dessa var:
  
- dela
- formativ bedömning
- kommunikation


Vi vill kunna dela dokument med varandra, vi vill kunna samarbeta för att komma längre i vår utveckling och i vår undervisning, vi vill att eleverna ska kunna samarbeta och lära sig mer, vi vill att eleverna ska lyckas ännu bättre, vi vill komma ännu längre i arbetet med formativ bedömning och göra det ännu mer lättarbetat för lärare och elever, vi vill....vi vill göra detta på rätt sätt.

På mötet lyftes det fram att det finns många bra resurser som är nätbaserade, det finns mycket bra men det finns också sådant som vi måste titta på med kritiska ögon. Vi fortsätter arbetet framåt på skolorna och jag ser fram emot vad detta kan mynna ut i.

torsdag 8 maj 2014

Inspiration till max och nya dörrar öppnas

Sitter på föreläsning och får sms från kollega, jag citerar det här: "jag har fått en uppenbarelse! Har massvis med idéer kring hur vi kan arbeta tematiskt och ämnesövergripande [...]. Vilken fantastisk start på dagen!"

Jag blir så glad för hans skull att han fått den upplevelsen, jag hoppas att vi tillsammans på skolan ska kunna smitta av oss på andra så fler får ta del av det här. Tänk om vi alla såg möjligheterna, tänk om vi alla bara satte oss ned tillsammans med andra och utgick från elevernas perspektiv och skapade goda relevant arbetsuppgifter, som är viktiga och på riktigt. 

En summering från dagen kommer här. Lite kortare än igår, men jag lovar det kommer mer...

1. Evi Kärpijoki och Robert Lindholm som talade om "Google drive som lärplattform"

Länk här  Sites.google.com/site/settomdrive

De berättade om hur de arbetade på sin skola i Finland, de hade chrome books till eleverna och använde Google drive som lärplattform. Vilken dröm tänkte jag. 

Robert sa bland annat: "Var nöjd när du gjort något tillräckligt bra." Det skriver jag under på, allt behöver inte vara perfekt, man måste våga och ge sig ut. 

2. Jacob Möllstam som talade om "Var går gränsen mellan klassrum och omvärld?"

Jacob stod innanför dörren och hälsade på alla som kom på hans föredrag, mycket trevligt och jag fick chansen att tala om att vi var kompisar på Facebook. Han log igenkännande när han förstod och kanske (jag hoppas) minns i vilket sammanhang han och jag blev Facebookvänner, så jag kunde administrera sidan Pedagogisk pub.

I alla fall, han inledde med att tala om hur IKT har ritat om gränserna för skola och omvärld och delade in sin föreläsning i lärandet flyttar ut, omvärlden flyttar in och elevperspektiv. Det var väldigt intressant och lätt att ta till sig det Jacob talade om och jag återkommer säkert till det han sa,om att idag använder en fyraåring mobil internet lika mycket som en 14-åring gjorde för tre år sedan, i ett senare inlägg.

3.  Peter Habbe och Evelina (elev på gymnasieskolan i Västervik) som talade om "Hur lär sig elever?"

De berättade om skolan Peter arbetar på och Evelina är elev på, samt kring hur elever lär sig och forskning kring detsamma. Många bra tankar och idéer kring elevers lärande.

4. Martin Fernström o Josef Sahlin som talade om "Viktigt & på riktigt"

De berättade om hur de arbetar på Årstaskolan med få uppgifter över lång tid med riktig mottagare under processen och i slutet. Inspirerande och berikande. 

De talade bland annat som så många andra om att dela. Vi lever i en delakultur och vi måste fortsätta dela och våga visa vad vi gör. 

Dessa två dagar på SETT2014 har varit otroligt bra! Jag är mer än supernöjd och så glad att fem av mina kollegor på Ektorpsskolan har fått gå på det här, för min del var det andra året i rad.

Tack alla som var där, som föreläste eller stod i en monter och visade och svarade på frågor. Fantastiskt!!!



onsdag 7 maj 2014

Bakom molnen lyser alltid solen

Idag var första dagen på #SETT2014 och jag var på plats. Fem föreläsningar hann jag med att gå på och så lite på mässan där jag pratade med olika läromedelsförlag om digitala läromedel. 

I mitt förra blogginlägg skrev jag vad jag tänkt gå på idag och här kommer en lite kort sammanfattning.

1. Olle Strömbäck som talade om "Lärplattan som kreativt verktyg i undervisningen"

Han pratade inledningsvis om att det skett en teknikrevolution i klassrummet. Från griffeltavla, där eleven måste sudda ofta, till en egen anteckningsbok, till en dator i klassrummet, till idag då många elever har en egen dator (smartphone) i fickan med sig till skolan. 

Tekniken har blivit så mycket billigare och avancerad, idag kan du skapa helt andra undervisningssituationer! Det handlar om att tänka om.

Sedan delade Olle med sig av olika tips och tankar, idéer hur vi kan använda ipaden i undervisning utifrån ord, bild, ljud, film. 

2. Hans Albin Larssonsom talade om "Vad behöver vi egentligen kunna?"

Föreläsningen blev snabbt full och det annonserades att Hans Albin skulle ge en extra föreläsning direkt efter den första. Jag var en av dem som inte kom in på den första utan valde att gå på nästa föreläsning i en sal som det rådde förvirring kring var den låg. Efter att ha frågat mig fram, satt mig på plats fick jag höra Hans Albin prata om viktig att kunna fakta för att kunna resonera och använda sitt kritiska tänkande. Han menade på att det var det kritiska tänkandet som var viktigt att utveckla i skolan, men att det år även viktigt med faktakunskaper. han sa bland annat att vi behöver kunna tänka själva och inte vara "plankton som följer med strömmarna vars riktning någon annan bestämt".

3. Micke Gunnarsson  som talade om "Så som nu har det aldrig varit - och så som nu kommer det aldrig mer bli!"

Micke Gunnarsson är något av min guru, en förebild, en fantastisk person. Jag slutade inte le en gång under hans föreläsning och jag antar att det blir inspirationen från hans föreläsning som kommer resultera i ett längre mer spetsigt blogginlägg längre fram.

Det viktigaste jag tar med mig från hans föreläsning just nu är att det börjar med dig. Du väljer vem du vill vara, om du vill vara glad, vilken person du vill att andra ska se dig som. Och, det jag tänker är, det måste vi förmedla till ungdomarna i vår skola.

Solen lyser alltid det kommer bara lite skit emellan. Som Min kära kollega Ann-Charlotte brukar säga: "leta efter guldkornen inte sandkornen".


4.Christer Holgersom talade om "Hur man som rektor jobbar strategiskt med digital kommunikation"

Han börjar med att nämna Micke Gunnarsson och hans energi och positivitet. Sedan pratar han om och berättar om hur de på Skapa skolan använder sociala medier. De har Facebook, Instagram och Twitter för att dela med sig och visa vad de gör. Han trycker flera gånger på hur viktigt det 
R att dela med sig av det man gör i skolorna, som pedagoger eller skolledare. Det gäller att föregå med gott exempel. Skolledare måste visa vägen, de bör leva och verka det på det vis som de vill att medarbetarna ska. Gå före och ligg i framkanter hans uppmaning.

Avslutningsvis sa han att vi behöver vara ödmjuka och ärliga med varandra och det behöver du vara som ledare i skolan, allt är inte så enkelt. Det är vi tillsammans som kommer framåt.

5. Frida Monsén som talade om "Från runor till kod".

Det var den sista föreläsningen jag gick på och innan den var jag tveksam om jag skulle gå, jag. Var väldigt trött. Nu är jag väldigt glad att jag gick  den. Jag fick med mig massor från föreläsningen och jag ska dela med mig av det imorgon. 

Nu säger jag tack och gonatt för idag!