Har ju två barn på sex och tre år och då blir det mycket barnfilmer. På senaste tiden när vi sett film har jag fastnat för vissa repliker eller budskap i filmerna och tänkt på dem kopplat till min undervisning. Det handlar om självförtroende, drömmar och självkänsla.
Vi ska ju i skolan som jag skrev i ett tidigare blogginlägg arbeta med att skapa nyfikenhet, kreativitet, lust och stärka elevernas självkänsla och hur gör jag det? Hur får jag alla elever att känna lust, att bli nyfikna, att vara kreativa? Jag tänker att jag säkert inte lyckas med att alla elever känner så inför varje arbetsområde eller arbetsmoment, men jag vill att de ska känna så så ofta som möjligt. Att stärka elevernas självförtroende däremot, det vill jag lyckas med i allt vi gör, det är så viktigt att eleverna vet vad de tränar på och hur de kan bli bättre och bättre på det. Att de känner att de behärskar det de ska göra, utifrån den nivå de är på. I senaste filmen jag såg "Flygplan", var huvudkaraktären en förebild för att han vågade göra något han inte var skapad att göra. Han trodde på sig själv och lyckades. De andra flygplanen talade om för honom att han var en förebild för dem, de var också plan som ville klara av sådant som de inte var byggda för. Huvudkaraktären hade nämligen precis vunnit en tävling och han var inget tävlingsplan. Men, budskapet, att våga göra det som är skrämmande och det andra inte tror man klarar av, stärker en. Vi kan klara så mycket mer än det som vi själva och andra tror bara någon hjälper oss att tro det och bara vi själva vågar tro att vi kan.
I filmen "Delfinen i det stora havet" (tror den heter så) följer Daniel, huvudkaraktären, sina drömmar och ger inte upp. Jag tror att mina elever ger upp ibland för de är rädda att misslyckas, de vågar inte tro att de kan. Då är det min uppgift att vägleda dem, att lägga undervisningen på rätt nivå så att de vågar och vill.
Vi är inte stöpta i samma form utan vi är olika och skolan har till uppgift att utveckla alla oavsett vilken bakgrund eleverna har. Vi ska ta tillvara på eleverna och se alla, och se allas olikheter för hur det än är så finns det guldkorn i oss alla. Det gäller för oss i skolan att se dem och låta guldkornen komma fram och utvecklas.
Det är okej att misslyckas, och misslyckas igen för vi lär av våra misstag och vi utvecklas. Som flygplanet i filmen "Flygplan", även om han inte var avsedd för att tävla utan "bara var ett spridningsplan" så vann han. Och Daniel i filmen"Delfinen och det stora havet", som aldrig gav upp sin egen dröm. I skolan måste eleverna få chansen att träna, träna och träna. De måste få veta att det är okej att misslyckas och att det bland annat är så vi lär oss.
När barn är små, som mina är tre och sex år gamla har de en inställning till att de klarar allt. De är bäst på väldigt mycket. De är superhjältar som kan själva, som testar och vågar. Hur kan skolan och samhället bevara den här inställningen? Den verkar försvinna någonstans på vägen.... Mina barn tycker att de är bäst på väldigt mycket - jag hoppas att de fortsätter att tycka det, för alltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar