Igår var jag på Tedx här i Norrköping. Självaste John Hattie var där, tack till er som anordnade eventet, det var givande!
Jag har nu läst Helena Wallbergs blogginlägg om gårdagens event och håller med henne om mycket. Redan innan gårdagen och mötet med Hattie hade jag under ett par veckor funderat mer och mer kring bedömning och har även som mål i #digiskol att utveckla hur jag jobbar med bedömning. Det jag vill göra är att hitta metoder, digitala verktyg, som hjälper mig och mina elever framåt i utvecklingen och lärandet. Just nu provar några av mina elever att arbeta med gemensamma google docs när de skriver texter och på så sätt kan de ge varandra feedback kontinuerligt. En elev, som gick hem en dag med huvudvärk, sa sådär i förbifarten att han nog skulle fortsätta arbeta med texten tillsammans med klasskamraten via deras gemensamma dokument, men hemifrån istället. Jag kan med lätthet också bjudas in via länken till deras dokument och följa deras arbete och ge feedback/feedforward. Det här fanns inte i min vildaste fantasi för två år sen. Jag är eld och lågor över möjligheterna och får begränsa mig själv, för det finns så mycket jag vill testa.
För att bli framgångsrik som lärare och skola visade Hattie en del av sin forskning igår. Du kan läsa Wallbergs blogg för att se en utförlig sammanfattning av de framgångsrika faktorer som Hattie beskrev. En del är formativ bedömning. Att ge tydliga mål var eleverna ska, att eleverna får se hur t.ex. en lyckad text ser ut. Att ge exempel till eleverna och visa dem hur de kan utveckla texterna de skriver är otroligt viktigt för att de ska utvecklas.
Om mina elever vet vad de ska träna på och vad målet med den träningen är så har de stora chanser att lyckas. Om jag sedan också ger dem feedback/feedforward på vägen så kommer det gå ännu bättre. Det behöver ju inte bara vara jag som ger feedback utan det kan vara klasskamrater, föräldrar och andra som hjälper eleverna att lyckas ännu mer.
När jag satt och tänkte på det här så dök Vasaloppet upp i tankarna. Tänk dig loppet, du startar och på vägen har du pauser, du får mat, blåbärssoppa, någon som hela tiden ropar och informerar dig om läget lite längre fram. Du får information om hur spåren ser ut, om du behöver byta valla på skidorna osv. Precis det behöver eleverna. Även om alla vet var de ska, till Mora, behöver de olika verktyg och hjälp längs vägen för att komma dit. Och de kommer dit vid olika tidpunkter. Eleverna behöver att vi lärare visar dem vägen, redan från början, att vi ger dem rätt verktyg för att lyckas. Vi ska tala om när de håller rätt kurs och hur de ska öka farten, hjälpa dem upp igen om de fallit och ge dem ny fart. Vi ska guida dem framåt och inte stå vid målet och vänta för att sedan tala om hur de borde ha gjort.
Om vi guidar eleverna längs vägen, om vi arbetar med formativ bedömning, om vi samarbetar i arbetslaget och tillsammans med eleverna så kanske, kanske kan alla känna sig som vinnare i slutändan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar