lördag 31 oktober 2015

Att skapa och följa sin lpp




Att det är viktigt att ha mål med sin undervisning är vi säkert alla överens om. Att dessa mål är nedskrivna i en planering som lärare och elever tar del av är ganska självklart. Att även i planeringen beskriva hur vi ska nå målen och hur läraren kommer bedöma eleverna är även det viktigt. Men hur utformar vi en planering som blir ett levande dokument, som blir ett stöd för undervisningen, både för elever och lärare? Och hur gör vi det på bästa sätt för våra elever? De läser flera ämnen samtidigt och har då kanske 10 olika typer av planeringar att följa. Jag tror att eleverna blir trygga av att ha ett liknande upplägg i de olika ämnena/planeringarna så de blir trygga i vad som förväntas av dem och vad läraren ska bedöma.   

Vi arbetar under detta läsår med att ta fram en ny gemensam mall för pedagogisk planering eller lokal pedagogisk  planering (lpp) på skolan.  Vi har diskuterat att ha en lärarplanering och en elevplanering a la Svanelid. En av våra förstelärare arbetar med att leda arbetet och alla testar och delar sina tankar om hur våra lpp:er kan se ut. En lpp bör ha en tydlig struktur och vara ett stöd i undervisningen. Planeringen ska inte vara ett dokument som visas i början av ett arbetsområde utan ett levande dokument under lektionerna, anser jag. Kanske lättare sagt än gjort. Men att föra dessa diskussioner och att testa, göra olika och ompröva leder oss vidare och framåt.

När jag skapar en lpp har jag tidigare tänkt utifrån dessa frågor:
Vilka är målen för arbetsområdet? Vad vill jag att mina elever ska få med sig efter arbetsområdet är slutfört? Vilka förmågor arbetar vi med och tränar oss i? Var ska vi? Vad och hur ska jag bedöma? Jag tänker fortfarande utifrån dessa frågor, men tänker även att min lpp måste under vägen justeras. Jag kan inte bara köra på.




Målet är viktigt. Vägen dit är viktig. Och att inte slaviskt följa sin lpp är ännu viktigare. Vi kan inte följa en lpp till punkt och pricka om vi märker att den leder oss på avvägar.

På Ektorpsskolan har vi, som jag ser det, förmånen att arbeta med GAFE och det öppnar möjligheter att dela dokument med elever och kollegor, vilket i praktiken innebär att jag under arbetets gång kan ändra, ta bort och lägga till i en planering. När jag märker att något behöver förändras kan jag direkt gå in och göra det i planeringen och mina elever ser det direkt. Jag kan lägga till länkar till filmer, texter, verktyg och annat som vi använder. Planeringen blir på så sätt ett levande dokument, och jag kan hela tiden modifiera min planering, ta bort, lägga till, förändra och förbättra.
På vägen hittar vi nya vägar att gå, nya möjligheter eller svårigheter vi inte förutsåg när vi skapade vår lpp. Vi skapar vår lpp men vi utvecklar och förbättrar den hela vägen fram till målet. Den lpp vi startade med är inte den vi nödvändigtvis avslutar med. Det är viktigt att vi hela tiden utvärderar och justerar så att vi säkerställer att vi arbetar just mot de uppsatta målen och bedömer och tränar på de förmågor vi förutsatt att göra.


onsdag 28 oktober 2015

En digital skola i ett digitalt samhälle?

I Norrköping har det den senaste tiden arbetats mycket med hur skolan kan vara digital och hur det digitala i skolan kan och bör utvecklas. Ett pilotprojekt genomförs med GAFE och Chrombooks på tre kommunala grundskolor och med GAFE och Chorombooks till viss del på samtliga kommunala gymansieskolor. I det arbetet har jag deltagit och deltar i piloten just nu. Jag och mina kollegor spelar en stor roll i det här arbetet och vi bär på en kunskap och erfarenhet som vi mer än gärna delar med oss av till andra.
Dessutom har det genomförts en större utredning i Norrköping med fokus på användning av IT i skolan. Idag har jag varit på en hearing där rapporten från detta arbete redovisades. Projektledaren hade valt att kalla det hearing men egentligen var det, förklarade han, ett möte för oss som var där att få ta del av och prata om det som rapporten visade på. (Min tolkning.)

Det var intressant och givande, vi workshoppade i mindre grupper och delade med oss av tankar och frågeställningar.

Projektledaren Kenneth Zetterberg tog avstamp i att vi ska lära oss av historien men blicka framåt. Det finns ingen idé att fastna i det som varit utan ta lärdom av det och arbeta lösningsfokuserat. Det är verkligen min melodi. När det gäller utveckling, fortsatte han, så är det att föredra en blandning av teknikdriven- och behovsdriven utveckling. Om en sådan utveckling sker krävs det både pedagogisk och teknisk förmåga. I tidigare blogginlägg har jag skrivit om att det inte ska handla om teknik utan om pedagogik och det är otroligt viktigt att poängtera detta igen och igen och igen.
Kenneth fortsatte genom delarna i rapporten och vi fick under varje del i mindre grupper reflektera och diskutera utifrån en given fråga. Dessa var på ett ungefär:

Hur tycker ni IT bör styras?
Hur kan Norrköpings kommun nå topp 50 i Sverige i SKL ranking? Just nu ligger de på plats 237.
Hur ska samspelet mellan IT och skolan utvecklas för att möta samhällets digitalisering?
Vilket behov av tillgänglighet och kapacitet av wifi och internet har skolan?
Hur ser det ut om fem år?

Självklart väcktes många tankar, funderingar, lite frustration och såhär några timmar senare många reflektioner. Reflektioner kring samtalen idag på hearingen, men framförallt tankar kring skolan och IT i stort. Kanske, förhoppningsvis blir det fler blogginlägg om det här. (Det var ju ett tag sen jag skrev något.)

Vi pratade om digital utveckling i skolan och i kommunens olika verksamheter. När vi pratade om detta med att vara digital radades flera frågor upp för mig.
Finns ens en värld som inte är digital för oss idag, för våra barn, de som växer upp idag? Jag är lärare på högstadiet, mina elever som jag undervisar i går i årskurs 7 och 8, men jag är även mamma till två barn, 8 och 5 år gamla. Jag tillhör de som har möjlighet att ha en dator hemma och flera andra digitala verktyg såsom platta och telefoner. Mina barn har alltså växt upp med digitala verktyg hemma, men de har även detta på förskolan och skolan där de går. Det är naturligt.
Eleverna i skolan skapar egna möjligheter då skolans nätverk inte fungerar, de delar sina egna nät, från sina privata mobiltelefoner. De är vana vid att vara uppkopplade och vana att kunna använda nätet som en resurs för lärande.

Behovet av wifi är som en i min grupp sa, wifi och nätverket ska klara av de digitala verktyg som finns på en enhet. Har man tre iPads per avdelning på en förskola ska wifi räcka till det. Är man en 1:1 skola ska wifi räcka till det.
Min första tanke var att alla ska kunna vara uppkopplade med sin dator/platta och sin telefon. Det är där vi är, det är där samhället är. Skolan är en del av samhället och det är i skolan vi utbildar de som ska utgöra det framtida samhället. Vi har en bit kvar att gå på vår väg, men vi är inte vilse, vi har en karta även om den inte är helt tydlig än....